Skriva kontrakt!

Äntligen, äntligen, äntligen har GotlandsHem hört av sig!
På tisdag nästa vecka skall jag åka dit och skriva på det där jäkla kontraktet, sen kan jag slappna av!

GotlandsHem, skulle ni vilja vara så vänliga att...? NÄHÄ.

Jag börjar bli riktigt irriterad över att GotlandsHem ännu inte har hört av sig angående kontraktskrivningen.
Det är 26 dagar kvar till inflyttningsdatum. Okej, på en dryg månad hinner man göra mycket, och att packa, flyttstäda och göra flyttanmälningar är de minsta problemen - men jag vill komma igång med alla papper till Försäkringskassan i god tid. Jag har fått höra att jag är "trög" när det kommer till det. Nu har jag dessutom två "om-ansökningar" att göra. En utav dem gäller Bostadstillägget, och det tar runt 120 dagar för skiten att gå igenom. (de väntar dessutom på läkarintyg från en läkare som jag inte ens har möte med förrän den 16 maj!)
Så... När jag då tänker på detta, så kommer jag fram till att det vore mycket bättre om man jobbade,
men då får jag ångest över att jag inte fungerar som jag skall,
och när man inte fungerar som man ska,
då är man värdelös,
och är man värdelös så är man inget att ha,
och är man inget att ha...
Ja, då kunde man lika gärna varit en hemlös knarkare.

Jag tycks sitta fast i ett ekorrhjul, och det här är bara en av de femtioelva trådar som jag är tvungen att hålla reda på just nu. Jag önskar som sagt att jag bara kunde få känna lugn, någon gång. Jag är inte den som skiter i att göra saker man blir bedd om, jag uppträder ta mig fan respektfullt och trevligt, MEN, snart tröttnar nog ta mig fan jag med. Jag har knappast ingen "tonårsrevolt" att tala om, kanske jag skulle låta det komma fram?
Lita på mig för i helvete!
Jag har annat att oroa mig för, jag vill inte sitta och gunga på en sådan här "skitsak". När jag blir stressad och orolig påverkar det mig själv, OCH dem omkring mig. Förstnämnda kan jag stå ut med, men när det kommer i närheten av sistnämnda, då blir det inte så roligt alls längre. Det är väl ändå inte konstigt att jag isolerar mig? Eller?

Det är bäst för GotlandsHem att de hör av sig från hyresavdelningen där idag, annars blir jag tvungen att maila dem och fråga vad som pågår... (fast det är just vad jag inte vill göra...) SUCK.

Edit: Jag vet att tålamod är en dygd, och det brukar jag ha ganska gott om, i vanliga fall - bara så ni vet.

Söndagsångest.

Då var den där obarmhärtiga söndagsångesten tillbaka. Idag känns den värre än på länge, men jag försöker trycka undan det så mycket jag bara orkar. Jag varken kan, vill eller orkar ta itu med det nu.

Jag tänker mycket. För mycket. Nu, då, senare, fram och tillbaka. Jag kan inte sluta, jag behöver en paus.
Ibland funderar jag på varför jag inte börjat med droger. (andra än alkohol)

Jag har syner för mitt som inte vill försvinna. Syner som jag har vant mig med genom åren, men som tycks bli starkare, mer intensiva och framför allt oftare förekommande.
Jag saknar så mycket att mitt inre skälver.
Jag hatar så starkt att själen flyr från min kropp.
Jag vill säga så många fula ord så att min kropp krampar av ångest.
Jag vill hata mer, mer, mer, jag vill spotta folk i ansiktet, jag vill bränna, våldta, skada, mörda.